I will keep fighting!!!

Imorse powerwalka ja till doktorn i kåbo för ett besök. Vi prata bland annat om bilolyckan som jag och en vän va med om förra sommaren, bilbältet tog inte emot så jag skada nacke och rygg, samt trafikolyckan för 4 år sedan där jag bröt bäckenet.
Jag är inte alls bra, konstaterade han. Min nacke är nästan de värsta och jag ska få göra MR inom två veckor.
Har även fått ringa försäkringsbolagen o be dem skicka invaliditetsintyg. Det suger verkligen, han vågade inte ens säga att jag kanske kommer bli helt bra. Mitt hjärta stanna för en sekund och hjärnan totalslocknade, resten av vad han sa gick inte in i skallen o kände mig helt tom när jag gick därifrån.

Jag blev ledsen, men samtidigt förbannad. Hade ja fått rätt hjälp från första början och en bättre uppföljning kanske jag inte varit såhär dålig idag.
Nacken gör även att jag får känselbortfall i hela vänstra sidan och den hänger inte med i utvecklingen av mina muskler.

Ja hörde direkt av mig till min PT som genast fick upp mitt humör och gav mig tips o råd på övningar jag ska göra. Att jobba mera arm för arm och ben för ben, så jag känner kontakten och att jag inte gör mer på andra sidan än va den andra klarar av.

Så jag mötte upp Carla och körde en av dem bästa ryggpassen....Nånsin, fick sån otrolig kontakt. Jag sänkte dock vikterna nästan till hälften, vilket är lite trist, men nu är de verkligen fokus på att jag ska bli bra!!!
Jag kände mig så jäkla glad när jag gick ifrån gymmet alltså, eller de gör ja väl alltid, men idag va speciellt.

Nää, nog om tråkigheter. Imorgon kommer chippen o melwin hit, åååh så mysigt.
Natti natttt! Pusss