Somebody that i used to know...

Ibland älskar jag att ha min egna tid, att få vara ensam, tänka, andas, slappna av.... Och ibland hatar jag det. Idag är en sån dag. Har känt mig nere hela dagen, och när richard gick hem blev det värre. Jag började tänka djupt,.. Vilket var väldigt längesen jag gjorde... Men alla gör vi väl de ibland... Men jag började tänka på en vän, jag brukade känna... Som jag inte ens vet om jag känner längre..

Varje dag som går, tänker jag. Vad hände? Jag har hört av mig, om och om igen.. Och oftast utan att ens få ett svar tillbaka.. En person som jag alltid trodde jag skulle ha vid min sida, en person som skulle va min tärna på mitt bröllop, en person som skulle va gudmor åt mina barn.... Är uppriktigt talat helt jävla ledsen...

Det har varit så många gånger som jag bara velat lyfta upp telefon och ringa, men inte vågat. Det har blivit som en knut i magen. Varför? En person jag brukade prata med, säkert 20 ggr om dagen i 8 år.....
Känner sån tomhet,... :/

Vet inte vart jag ville komma med de här ens.. Va längesen jag ens visa känslor, känns som att jag stänger in det mesta just nu... Men så blir de väl ibland också... Jag som hade tillochmed så lätt för att gråta förut, gör det aldrig längre...
Men samtidigt har jag en röst som ekar i mitt huvud; " gråter du, blir du svag"

Äh, nu slutar jag skriva innan jag skriver för mkt..... Värt att tänka på: " Tappa inte bort dig själv i dina försök till att hålla kvar någon som inte bryr sig om att förlora dig"

Kommer säkert ångra att jag skrev de här imorgon.... Äh skit samma, fan jag e också människa....

Nu ska jag slå en stekpanna i huvvet och sova..... Ny dag imorgon, med nya problem, antingen en själv eller något man måste lyssna på.. Neeeeeee skoja bara! Hehe

Godnatt från en cajsa med känslor såhär mitt i natten.....